Redan när jag såg namnet visste jag vem det var. Det namnet hade ingen annan än han. Fjärilarna dansade redan i magen när jag skulle ta upp luren för att svara. Det var så länge sedan, en bästa vän som man minns sen 10 år tillbaka, som man inte har sätt på evigheter. Jag svarade och vi började prata. När beskedet om att han var i stan kom med rösten som var exakt samma som de evigheterna tillbaka, kände jag att jag redan nu nyvaken kunde springa för att träffa honom. Men det behövde jag inte då han redan var och väntade på att jag skulle komma ner till torget.